minani

Dagen D när det gäller utgång.

Det finns många olika argument och teorier om varför alla vill gå ut denna dagen.

Jag köper inte något utav dessa.

Har inte vart ute och festat en enda gång på juldagen.

Chockerand? Kanske. Idag har jag blivit nerringd och smsad utav folk som jag känner och inte känner som vill bli uppskrivna på listan och kl är inte ens 20:00. Tillslut fick jag stänga av telefonen.

Inte en enda blir uppskriven ikväll och det tycker jag är ett rättvist straff för de som verkligen måste gå ut när alla andra går ut.

Jag gjorde ett massutskick och önskade alla på min telefonbok en god jul.

I år slipper jag radera ett enda nummer för alla svarade och önskade mig en god jul.

Varför avskaffar vi inte det svenska språket och ersätter det med engelskan?

Det svenska språket blir bara begripen i Sverige och Norge. Hur värdelöst är inte det?

Det finns bara positiva aspekter i att ha engelskan som första språk.

Vi skulle klara oss mycket bättre ute i vida världen och fram för allt slippa skämmas för våra

pinsamma uttal.

Våra barnbarn skulle vara mycket tacksamma om vi gjorde detta. För den engelskan vi lär oss i skolan fungerar bara i en vecka på magaluf. Det räcker inte bara med att nöta in engelska via skolböcker man måste använda språket också.

Dessutom skulle det underlätta att konversera med alla dessa "nysvenskar"

Det finns för mycket retards där ute som sitter och kollar på amerikanska collegefilmer och blir inspirerade. De tror på fullast allvar att en supernörd får skolans snyggaste och blir super cool. Verkligheten är besk för Er det är bara att inse.

Så himla krystat och se en retard som man vet alltid har vart en retard försöker bland nytt folk.

Försöker att vara normal. Men att vara normal för en retard är onormalt så det blir så uppenbart. Det gör ont i mig när jag ser dem försöka, jag skäms åt dem och låtsas att jag inte ser igenom fasaden.

Retardens klimax är ju när någon normal köper deras oäkta beteende.

Men det brukar sällan vara så länge och slutresultatet blir alltid den samma.

Retarden inser att han är retard och accepterar det.

Något som skulle vara grymt pretentiöst är ju om en normal låtsades vara retard och försöka imponera på retardsen. 

Den frågan ställde vi när vi skulle rekrytera personal i somras.

Hade jag fått den frågan på en arbetsintervju skulle jag svara:

-Stress är bra, det får mig att fokusera mer och ta i lite mer.

Skulle jag fråga min läkare den frågan skulle han svara:

-Utslagen på din hakan.

Jag hade länge sett framemot dessa intensiva veckor. Massvis med stora bokningar. Viktiga kundmöten. Tex affärslunchen med TeliaSoneras styrelse, det var mäktigt.  Men nu när jag är mittuppe i högtrycket så vill jag bara trycka på paus eller snabbspola framåt.

Frälsningen kom imorse när jag kom till jobbet.

Där står min nya röda tjänstebil i min alldeles egna parkeringsficka.

Mitt namn står både på registreringsskylten och parkeringsplatsen.

Känner mig som en riktig artist.

Kom nyss hem ifrån ett kundmöte. Ett kundmöte som var minst sagt underligt.

Kunden var ifrån Norge. Varifrån Norge vet jag inte men det måste ha vart Norges motsvarighet till Hagfors.

Han var otydlig och törstig. Vi hade mötet på koriander, ett möte där vi skulle gå igenom ett upplägg. Han kollade på min skiss i ca fem sekunder och sa:

-         Vill du att vi ska ta detta? (på bonnorska)

Självklart svarade jag. Mötet över!

Skönt tänkte nu behöver jag bara snacka skit i tio minuter och sen dribbla mig ur och hemåt.

Icke denna norrbagge var på sitt törstigaste humör.

Jag hade svårt att tyda vad han försökte säga och inte blev det bättre för varje fernet och öl han svepte i sig.

Fick chansa när det gällde att svara honom. Jag höll mig till ja och nej, trodde att jag skulle ha 50/50 men märkte att oddsen var lägre än så. Ju längre kvällen löd desto fler chansningar gjorde jag.

Efter två timmars konstant gissande så listade jag ut vad jag kunde svara utan att svara fel.

Det var:

Ja, allt är relativt...

Och

Svårt att säga vad tycker du...

Allt slutade väl, jag fick min underskrift redan efter 20 sekunder. Resten var en jobbig transportsträcka.

Jag tror de flesta känner till hobbykanalen Kanal 12. En kanal som drivs utav amatörer som måste sysselsätta sig med något för att kunna stämpla upp sin a-kassa.

Allt de gör får en att må dåligt för att man är ifrån Värmland, så där pinsamt som hajk blir för en Värmlänning när man har vuxit upp och insett att Bengt Alsterlind är terrorist och bara vill förgöra Värmland.

Kanal 12 passar även på och skämmer ut alla stakars krogbesökare i karlstad.

De låter inte folket från kranskommunerna festa ifred.

Vecka efter vecka så är det nya idioter som ställer upp i sommarvimmel och skämmer ut sig. Inte undra på att publik snittet sjunker på krogarna runt om i karlstad. Folk sitter hemma med lika stark ångest som självmordsbenägna fjortisar i ryssland, för att de har vart med i sommarvimmel.

Brist på skadeglädje finns det icke hos mig. Därför sitter jag och garvar åt alla utsatta som blir intervjuade på kanal 12, inte pga det de säger och gör framför kameran utan åt deras ångest hela veckan ut tills de byts ut mot nya idioter.

Just nu rullar talangjakten på kanal 12. Det får en och glömma alla som har medverkat i sommarvimmel. Jag skonar alla deltagare i detta inlägg efter som det är så synd om dem och jag tror inte det kapabla till feedback.

Däremot måste jag få säga att juryn måste vara årets skämt. Bortse från den breda värmländska dialekten så är deras omdömen katastrofala. Allt är gör braa!

Skulle dessa tre sitta idol juryn skulle det ta ett decennium för dem att välja ut en talang.

Det värsta som skulle hända alla oss som bor i karlstad är ju om ett klipp ifrån kanal 12 skulle sippra ut till övriga Sverige. Då kommer garanterat Värmland att uteslutas ifrån Sverige.

Jag har inte dåligt samvete och jag tänker inte be om ursäkt.

Tänker inte skylla på att jag har otroligt mycket på jobbet.

Inte skylla på att jag har blivigt lurad och påsåld facebook.com(lunarstorm för äldre)

Enligt mina djupa analyser så är detta ett bevis att jag inte är en bloggmissbrukare.

Men, effekterna av åtgärderna måste följas upp noga så att oavsiktliga bieffekter undviks.

Dessa beräkningar antyder en liten men tilltagande övervärdering.
Men det är ju trots allt tre veckors djupgrävning.

Eftersom jag fyllde år i tisdags så kände jag att jag var tvungen att skaffa en mognare look.

Ringde till min frisör och förklarade att Tottifrillan håller på att förfalla totalt.

Lugnt och metodiskt så förklarade han hur fullbokad han var.

Han förstod inte att detta var akut. Efter att jag förklarat hur viktigt detta är så ber han att få återkomma inom en timme.

Fem minuter senare ringer han upp mig och förklarar att han har löst problemet.

Fick en tid på torsdag. Han klargjorde att hans nyanställda toppfrisör skulle klippa mig. Desperat och utan alternativ godtog jag erbjudandet.

I torsdags var det äntligen dags. Natalie var namnet på den nya toppfrisören.

Jag drog några artighetsfraser som sig bör, men fick bara ett stort leende tillbaka.

Efter en stunds pinsam tystnad säger hon: tevetaa håjet?!

Då slog det mig att hon inte kunde svenska. Gissar på att Natalie är ifrån thailand.

Denna Natalie hade blandat ihop tevetaa håjet med thailändsk huvudmassage.

Hon knådade mitt huvud i minst tjugo minuter och då har jag inte överdrivit en enda sekund.

Efter sjunde schamponeringen gick vi bort till stolen där hon fråga:

Hjyr klipaa?

Detta kan inte sluta väl.

Paniken spred sig ända ut till tårna.

Lätt och förklara att man vill ha en mogen Tottifrilla till en som inte ens kan stava till socialbidrag.

Undermedvetet hamnade jag på samma vokabulärnivå som henne.

Tjock hår, klippa ur, klippa toppar var det enda jag fick ur mig.

Ya fixsa svara hon.

Hon klippte med sådan precision och noggrannhet så att det tog henne mer än en timme att tunna ur håret och klippa topparna.

Resultatet blev helt okej.

Men det som gjorde att besökt var vart trehundra kronor var att jag inte behövde prata med henne under hela tiden.

Annars när man sitter i frisörstolen så utbyter man artighetsfraser och ställer sociala frågor i max fem minuter sen sitter man i femtiofem minuter och tänker på vad man ska prata med frisören om så att den pinsamma tystnaden försvinner.   

Så nu kommer jag alltid att boka Natalie.

Och jag tänker inte berätta vart hon jobbar för jag vill inte att hon ska vara uppbokad nästa gång jag ska klippa mig.

Allt för många människor saknar skam i kroppen.

Enligt mig är det en kombination utav respektlöshet och dålig uppfostran.

Kan även vara en smula utav oförmågan till förståelse.

Skamlösa människor är läskiga. De är människor som alltid gör vad de har lust till. De blir hänsynslösa, rena psykopaterna. Psykopater saknar skamkänsla.

Om man ska kategorisera in människor under facket skamlös så får man med sig en bred trupp utav obehagliga människor. Listan kan göras häpnadsväckande lång.

Ärligt talat så blir jag inte äcklad utav dem som man borde. Utan tycker mer synd om dem.

Ju mer man tänker på det desto ledsnare blir man. Men en sak har jag lärt mig och det är att inte går att ändra eller att åtgärda deras beteende på något sätt. De har tyvärr formats till en oförskämd individ under barndomstiden.

Att stå i kö är helt klart bland det mest enerverande som finns.

Speciellt när man ska till världens mest narcissistiskaste människoart, nämligen banktjänsteman. Men resan fram till dem är ju ett rent helvete eftersom det tar en evighet. Varför anställer dem inte fler som sitter i kassan. Man önskar att banken kunde vara lite mer likt Burger king. Finniga förvirrade ungdomar som trots allt levererar. Varför har inte ?bankfolket? samma stress och tempo?

Skräckscenariot är ju när en pensionär hamnar framför en i kön.

De har verkligen inte bråttom, dessutom så samlar de ihop en hel månads ärenden och ska beta av dem på en och samma dag, just den dagen de står framför en i kön.

Kan de inte släppa förbi oss som har viktigare saker för oss.

Borde införskaffa en lag att pensionärer bara får göra sina ärenden mellan 14-15 på tisdagar och torsdagar så vi andra kan hålla oss långt borta ifrån alla möjliga sorters köer. En annan lösning är att ge viktiga kunder VIP-kort eller möjlighet att få skriva upp sig på en gästlista.

Något måste göras. Köer framhäver de sjukaste sidorna utav människor. Folk blir som Michael Douglas i Falling down. Min kollega som går under namnet MC Hammar, vill slita fram två uzin och gå lös på kön varje gång han står i en dryg kö.

Minst sagt händelserik sommar. Allt gick så fort.

Nu sitter jag här på kontoret igen. Vardagen, tryggheten och rutinerna. Oerhört skönt faktiskt.

Skönt att vara tillbaka.

Måste passa på och utfärda en varning.

Flyg inte med Alitalia överhuvudtaget. Inte på några villkor alls.

För det första så måste de ligga ute med ett erbjudande där mödrar med skrikande barn får åka gratis. Och det värsta utav allt var flygvärdinnorna.

De verkar vara väldigt trötta på livet och dessutom kan de inte prata engelska.

Om man jobbar som flygvärdinna för ett flygbolag som flyger utrikes så bör man lära sig ett par engelska ord, inte på Alitalia. Jag ansträngde mig i ca 10 min att förklara att min mobiltelefon som jag lyssnade på musik med var på flygläge. Utan att lyckas så klart, så jag blev tvingad att stänga av telefonen.

Undvik detta bolag

Nu har jag haft semester i en och en halv vecka och det återstår endast fyra och en halv vecka tills jag återvänder till mitt jobb.

Jag brukar aldrig räkna ner dagarna till semestern som alla andra jag känner gör.

Dessutom brukar jag aldrig planera min semester.  Verkar som att jag är ensam om detta.

Folk har redan bokat resorna och planerat vad de skall göra varje dag som de är lediga.

Det absolut jobbigaste är ju innan semestern när folk drar igång och ska "battla" med varandra om vem som skall åka iväg på den häftigaste resan.

Detta har jag tagit avstånd ifrån helt och hållet. När jag blir tillfrågad om jag ska åka någonstans under min semester så orkar jag inte ta upp en fajt om den bästa destination.

Inget bestämt svarar jag och får genast berättat för mig var personen som ställt frågan skall ta vägen under sin semester. Jag ler tillbaka och tänker för mig själv

-         Yes! Mina två veckor i Dubai är mycket häftigare än hans vecka till någon uttjatad fjortischarter ö med dyngraka svenskar som har lämnat alla sina hämningar hemma hos mamma och pappa som  i sin tur sitter hemma och dricker sofiero i lugn och ro , helt omedvetna om att deras dotter blir påsatt på ett biljardbord utav två greker samtidigt som svenska turister filmar det hela med sina mobiltelefoner för att senare läggar upp det på youtube.

Trots att jag vet vad jag skall göra dem två sista veckorna utav min semester så får jag ändå panik. I år känner jag att det börjar krypa fram lite ångest inom mig.

Mestadels för att jag inte gör något kreativt. När jag berättar för min vän att jag börjar få panik för jag inte är konstruktivt på min semester så får jag förklarat för mig att semestern går ut på att slappa och inte göra någonting alls. Man ska slappna av. Det klarar jag inte av längre, jag känner mig som en nöjd arbetslösmänniska som inte har några framtidsplaner. Jag har slappnat av i snart två veckor och det enda som har hänt är att jag har blivigt skäggig. Har blivigt orklös och förslappad.
Inte ens inbjudan till premiären för karlstads största sommarjippo där sexhundrapersoner delar på ca 150 kvm som resulterar i att man trampar på varandras tår och spiller sina drinkar på varandra fick mig att bryta mitt "leva som en bidragstagande" mönster.  

.