minani

Nu har jag haft semester i en och en halv vecka och det återstår endast fyra och en halv vecka tills jag återvänder till mitt jobb.

 

Jag brukar aldrig räkna ner dagarna till semestern som alla andra jag känner gör.

Dessutom brukar jag aldrig planera min semester.  Verkar som att jag är ensam om detta.

Folk har redan bokat resorna och planerat vad de skall göra varje dag som de är lediga.

Det absolut jobbigaste är ju innan semestern när folk drar igång och ska "battla" med varandra om vem som skall åka iväg på den häftigaste resan.

Detta har jag tagit avstånd ifrån helt och hållet. När jag blir tillfrågad om jag ska åka någonstans under min semester så orkar jag inte ta upp en fajt om den bästa destination.

Inget bestämt svarar jag och får genast berättat för mig var personen som ställt frågan skall ta vägen under sin semester. Jag ler tillbaka och tänker för mig själv

 

-         Yes! Mina två veckor i Dubai är mycket häftigare än hans vecka till någon uttjatad fjortischarter ö med dyngraka svenskar som har lämnat alla sina hämningar hemma hos mamma och pappa som  i sin tur sitter hemma och dricker sofiero i lugn och ro , helt omedvetna om att deras dotter blir påsatt på ett biljardbord utav två greker samtidigt som svenska turister filmar det hela med sina mobiltelefoner för att senare läggar upp det på youtube.

Trots att jag vet vad jag skall göra dem två sista veckorna utav min semester så får jag ändå panik. I år känner jag att det börjar krypa fram lite ångest inom mig.

Mestadels för att jag inte gör något kreativt. När jag berättar för min vän att jag börjar få panik för jag inte är konstruktivt på min semester så får jag förklarat för mig att semestern går ut på att slappa och inte göra någonting alls. Man ska slappna av. Det klarar jag inte av längre, jag känner mig som en nöjd arbetslösmänniska som inte har några framtidsplaner. Jag har slappnat av i snart två veckor och det enda som har hänt är att jag har blivigt skäggig. Har blivigt orklös och förslappad.
Inte ens inbjudan till premiären för karlstads största sommarjippo där sexhundrapersoner delar på ca 150 kvm som resulterar i att man trampar på varandras tår och spiller sina drinkar på varandra fick mig att bryta mitt "leva som en bidragstagande" mönster.  

.   

Två till tre gånger per år har jag för ovana att göra massutskick. Drar mig för att göra det, men slutar alltid med att jag dundrar iväg någon halvtaskig hälsning.

Så var även fallet igår. Satt i bilen på väg till sthlm då det började regna in midsommarhälsningar kors och tvärs.
När vi hade åkt tio mil så hade jag hunnit med följande saker:
Tröttna på skivan
Somnat i en kvart
Ätit upp matsäcken.
Ringa till 3s kundtjänst och gnälla över att GPS:en i min telefon inte fungerar.

Lång bit kvar och lite att sysselsätta sig med.
Så tristessen tar övertaget och får mig att göra ett massutskick.
Hundratjugotvå stackare som fick mitt lama sms.

Under hela dagen kom det tillbaka en massa svar från glada och något berusade midsommar firare.
Gick igenom inkorgen idag och fick se att hundranitton har svarat tillbaka.
Vad är det för oförsämda människor som inte svarar tillbaka på mitt vänliga sms.
Antar att dem inte hade pengar på sitt kontantkort.
Staffet blir att dem blir raderade ifrån telefonboken, hårt men rättivist straff.

Är det bara jag som har reflekterat och tröttnat på det fula trynet som är på startsidan på blogg.se?

 

Tycker det är jobbigt att gå in på blogg.se för jag vet att jag kommer få det fula flinet rätt i ansiktet varje gång jag går in på sidan.
Leendet är lite små osäkert och tillgjort. Frågan är vad han tänker när bilden tas.Läskigt värre.

Funderar på och dra igång ett projekt, samla in pengar för att muta admin på blogg.se så att dem byter bild.
Vill du bidra?

Igår när jag stod i baren kom det fram två tjejer och ställde sig bredvid mig.

Den ena stirrade på mig. Hon var lagom full.

Det tog ett tag innan hon tog sig mod och ställde sin väl igenomtänkta fråga.

Hon: Vill du bjuda två söta tjejer på en varsin drink

Jag: Nej

Hon blir knäpptyst och kollar konstigt på mig.

Jag: Vart är dom två söta tjejerna föresten?

Hon är fortfarande knäpptyst men nu börjar det svarta i ögonen på henne.

 

Tankarna gick i 130 i huvudet på mig.

Den kommentaren var det väl inte örfilvarning på?

Undra om någon ser mig få en oförtjänt örfil?

Var redo att väja undan för högerhandflatan.

 

Min räddning blev hennes kompis som drog henne ifrån baren.

Jag trodde alla sprithoror dog ut 2001 jag har inte stött på någon sedan dess i allfall.

Det är ju högkonjunktur för fan, har hon inte 100 kr med sig ut på krogen.

Vet ju förvisso att det kryllar utav sprithoror på 18år klubbar, en del går ju ut spiknyktra och kommer hem dyngraka utan att spenderat en krona i baren.  

 

Antar att det var någon desperat jävel som gick på den lätta och bjöd henne och hennes kompis på drinkar. Hoppas han lärde sig en läxa.

Mata in sprithororna

 

Idag är det kaos i karlstad.

Studentfirandet har börjat. Massvis med förvirrade och aspackade ungdomar i för stora dress man kostymer och för korta klänningar som avslöjar mer än mycket, att vimsa omkring på stan. Skrika, gorma och skräpa ner som ett gäng idioter. Kan nästan tro att studenterna härstammar från fiskmåsarna.

 

Vad är det som är så bra med Er?

Dem kassa betygen?

Att ni är arbetslösa?

Att ni har klarat av något som ca 90% utav Svenska folket gör?

Att inte någon utav Er har någon aning om vad som ni ska göra i framtiden? Jo att ni ska ut och resa. Resa till aya napa, kos eller magaluf.

Finner verkligen inget svar till varför ni är så jävla bra.

 

Jag vill inte vara den tråkiga killen men någon måste berätta sanningen för Er.

Nu är det slut på det roliga. Imorgon börjar verkligheten.

 

Själv så tog jag det väldigt lugnt på min student. Salongsberusad och skrek inte fy fan vad vi är bra en enda gång. Jag tyckte inte det var sådan big deal och ta studenten redan då?

 

Stackars alla stolta föräldrar som har slitit som djur dem senaste dagarna för att ungen ska komma hem dyngrak när hela tjocka släkten är samlade och äta en tugga smörgåstårta.

För att sedan dra ut och fortsätta sin studentfylla som började kl 08:00 och slutar 06:00 utslagen och nyknullad i en främlings säng.

Eller rättare sagt pengar är allt.

Har man tillräckligt med pengar så kan man få precis allt.

Folk som inte håller med har inga pengar.

Ett färskt exempel är Paris Hilton.

Hon är frisläppt tack var det hennes förmögna far. Vad som pågick bakom kulisserna har jag ingen aning om men jag kan tänka mig att pappa Hiltons feta advokat har ett finger med i spelet.

 

Hatar uttrycket less is more det skall vara less is poor

I fredags eftermiddag satt jag på kontoret nyss anlänt ifrån sthlm där jag har besökt mina föräldrar och firat min systers student. Jag satt i telefon med en kund då en avdelningschef klampar in på mitt kontor och börjar gorma.

Jag var inte riktigt med i matchen. Det första jag tänkte vart att han måste ha skojat för så respektlösa människor finns inte. Nej den vuxna människan är seriös och han fortsätter att tjata trots att han ser att jag är i telefon. Fanns ingen annan utväg än att få och återkomma till kunden i telefonen. Denna missanpassade individ kan verkligen inte kommunicera med någon annan än sig själv. Han bara kör över folk med gorm och skrik. Han tycker ju själv att han är så ball och häftig och framför allt kan prata för sig. Verkligen inte för han trycker ju ner folk utan att ha något vettigt att komma med.

Kanske funkar så i hans hemland Serbien men inte bland civiliserat folk.

Det roliga är ju att det hela slutar med att han har gjort en miss men han vägrar erkänna detta.

 

Jobbig människa att ha och göra med. Men han har vart sådan sen dag ett.

Han har mindervärdeskomplex så det skriker om det.

Men jag tycker han borde vara glad istället för han är en pizzabagare som har fått en hovmästarkall bara för att han var på rätt plats på rätt tid. Den erfarenheten han har ifrån restaurang är pizzerian han har jobbat på i sthlm. Och så halkar han in på bananskal och beter sig som om att han äger hela företaget.

Och är det någon jag gillar att argumentera med så är det pizzabagaren.

För han är så avundsjuk på allt som har med mitt jobb att göra. Han har även sagt det till mig flertal gånger att han kan göra mitt jobb bättra. Men varför springer han och plockar disk då om han är så grym.

 

Skulle kunna sitta här skriva ner allt han är avundsjuk på. Men den orken och energin har jag inte för då känner jag mig lite som honom och det är det sista jag vill göra.

 

Känns skönt att man är femton år yngre än honom och har inte en häxa till fru och jobbar inte 250 timmar i månaden för en fast skitlön.

Han gör rätt i och hålla sig nere i restaurangen där han kan bossa och trycka ner sina serveringstjejer.

För här upp på mitt kontor så är han en simpel pizzabagare.